Att bli storebror

“Vad är du för en liten filur som kommit in i mitt liv?”
Tänk vilken grej att få sitt första lillasyskon. Hela världen förändras. Både underbart och säkert lite jobbigt för de allra flesta den första tiden. Men vilken glädje och trygghet att få växa upp med ett syskon.

Jag glömmer aldrig blicken hos min äldste son när han, tillsammans med pappa, kom till BB för att hämta hem mig och en alldeles ny liten lillebror. Han smög in så försiktigt och var både nyfiken och såg skräckslagen ut på samma gång. Vi hade pratat mycket om vad som skulle komma och hur allt skulle gå till. Men jag kan inte föreställa mig hur det var för honom att en dag bli hämtad av mormor på dagis och tillbringa eftermiddagen och kvällen med henne utan mamma och pappa. Undrar vad han tänkte. Han hade ju hängt fast vid mig i över 2 år, sovit vid min sida och velat vara med mig så fort han hade tillfälle. Nu fanns det plötsligt ett annat litet kryp som han skulle dela mamma med. Han var så klok och omtänksam, lite för mycket för sitt eget bästa tror jag och han hade en tuff period ett tag, innan den nya familjesituationen och de nya rutinerna var inarbetade. Älskade lilla vän.

Nu har det gått några år och det är fantastiskt att se vilken relation mina barn har. De har sådan glädje av varandra och jag hoppas att de behåller den glädjen livet ut.