Tålamod och envishet…

Ni som träffat mig under en nyföddfotografering, eller annan fotografering för den delen, vet att jag har både tålamod och en stor portion envishet. Dessa egenskaper är bra att ha även i vardagen har jag upptäckt. Som nu, när jag inte har kunnat springa så mycket som jag önskar sedan augusti förra året. Då fick jag en muskelbristning i vaden som jag drog upp rejält under Tjejmilen. Det tog 8 månader och tre stötvågsbehandlingar innan skadan läkte.

Försiktigt satte jag igång med lätt jogging igen och ökade distansen långsamt och säkert. Vaden kändes hur bra som helst och jag fick upp hoppet om att få en bra träningsmängd inför Tjejmilen i år. Då var det dags för andra vaden att få en bristning. Så frustrerande!!! Jag ville bara ge upp. Men envisheten vann ändå och nu hoppas jag att jag hinner bli bra snabbt så att jag får springa det där loppet 😊 Eller så blir det nästa år…

Klarar nu knappt 3 km innan muskeln börjar protestera. Det blir mycket rörelse, stretching, massage och tåhävningar för att stärka och mjuka upp.

Share on: FacebookTwitterPinterest